Jag vaknade till regn och dagens låt är Finale av Para One. Fast jag lyssnar inte på den. Jag sitter här och peppar höstresor via kollektivtrafik med Kansas City Prophets. Grim/dub step/electro på den allra högsta höstkanten. Jag har den gamla koftan på mig. Det betyder nog att jag längtar. Ha... Nu fann jag bilder med snö på. Gudars skymning, jag har ingen aning om hur jag ska klara av ensamheten i min familjs hus i två veckor. Lite kärleksfullt kvinnobesök skulle ju inte sitta helt fel, eller homosexuella äldre män som kan betala mycket cash för samlag.
Och sedan har vi ju lilla idiOtis -kattrackar'n, kissfittan, äckelkungen- som inte kan omhändertas i mitt och och Adrians kollektiv längre. I morgon åker jag och mor (eller åtminstone min mor) och hämtar Otis hit till Ödeshög. Sedan ska han få bo här i några dagar och sedan kanske han får en helt ny familj att få komma till. Sorgligt, men sant. Personligen är jag trött på att vakna upp i en säng som är nypissad av kissfittan varje morgon, och det hela blir ju inte bättre av att han pissar på allt annat också. Synd. Det är en gó katt ändå.
over n' out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar