Outvecklad vänskap och "Hur mår du?".

Hej.






jag förstår inte människor och deras "samtalsämnen" på msn, så som "hur står det till?" och "hur mår du?". Är det verkligen en konversationstartare eller cirkulerar vänskaper nu för tiden omkringkring att bry sig om varandra? Jag har alltid trott att man gjorde mer i vänskaper än stöttade varandra och hjälpte varandra att må bra. Tänk om man blir så beroende utav andra människor att man inte alls kommer klara av att må bra på egen hand!!! Så hemskt. Människor blir till en narkotika. Det är inte det att jag påstår att man inte ska bry sig alls om varandra - så hemsk är jag inte. Inte alls. Men man kan ju göra annat än att prata om problem, finnas för varandra, tala ut, berätta hur man mår och så. Fast det verkar inte så intressant att må bra, för jag har upptäckt en stor skillnad mellan att må dåligt eller bra. Exempel följer:

1: Hur mår du?
2: Bra. Du då?
1: Vad bra! Jag mår bra.
2: Vad bra!

3: Hur mår du?
4: Lite dåligt. Du då?
3: Varför mår du dåligt?[...]

Uppmärksamheten, för fan. Tydligen så är man inte värd uppmärksamhet ifall man mår bra, för då kan man inte göra någonting åt det. Man vill ju inte beröva någon lycka, liksom. Så, så som jag ser det finns det två olika sidor av det hela:

den som vill ha uppmärksamhet - den som vill känna sig behövd.

Dessa två går hand i hand, helt uppenbart. Och glöm inte att pysa in till textstil.blogspot.com och ladda ner mitt album. Men jag tycker att det saknas lite människor som bara kan ta och verkligen umgås. Shoppa loss, prata, stoja, skoja, leka, pyssla, mysa, prata politik. Jag är mer intresserad utav politik än att berätta för någon hur jag mår. Men det är ju bara jag, och hela världen håller ju inte med mig.

PS. Det här är Jespers blogg också, han kanske kommer hit snart. DS.

Filmdetaljer och "jag hatar dåliga skådespelare".

Jag tycker att det är jätteviktigt med filmdetaljer och jag hatar dåliga skådespelare. Speciellt svenska. Mestadels svenska i överlag, egentligen. En gång tittade jag och min storebror på Beck och skrattade. Det var kul hur dåliga skådespelarna var/det är roligt hur dåliga skådespelarna är. Men vad jag stör mig på mer än dåligt skådespeleri är när skådespelarna bara står med händerna i fickorna i varje scen och inte rör en fena förutom munnen fast munnen kanske inte räknas till fenor. Sådana scener är:

ögonkontakt
repliker
ingen inlevelse

och det stör jag mig på. Antagligen för att jag är oerhört förtjust i serier som Malcolm in the Middle och The Mighty Boosh där personerna i det förstnämda lever sig in i inte bara deras egna karaktärer utan även relationerna till alla andra och visar att de är människor och inte dockor. I The Mighty Boosh gestikulerar de mycket. Jag gillar det. Det är mycket händer och mycket ansiktsuttryck. Fast mest fascinerad blir jag när en person i en tecknad serie gör subtila saker, typ som att diska, äta en smörgås, peta sig i näsan eller bajsa på sig. Alltså sådant som inte har med handlingen att göra utan bara är sådant som en människa gör varje dag. Typ som i Futurama, där händer det mycket sådant. Fast det är ju Matt Groening som har skapat den serien så det är väl inte allt så jävla konstigt när man tänker efter ändå.

Jag tycker att det är rätt viktigt att låta tittare fastna för skådespelares insats.